men borta bäst borde det heta.
Oftast kan man känna lukten eller känna vibrationerna i luften. Motvilligt tar man steget in och det känns som att man springer rakt in i en tegelvägg. Andas inte! Men jävlar det är alldeles för lång tid att spendera för att klara av att hålla andan. Tippa på tårna men nej, jag har aldrig varit speciellt lätt på fötterna. Och ibland - uppskattningsvis en tre-fyra gånger om året så brister det och allt bara forsar ur en som niagarafallet. Ibland bara som storforsen uppe i norr. Ikväll var det storforsen. Men det var det ingen som fattade eller tog på allvar. Det är därför London finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hm, vad har hänt? :/
blääää har hänt. Mitt jävla hem har hänt. London har inte hänt, det kan gärna få hända på en gång känner jag nu...
Skicka en kommentar