Och varför finns det inte livbåtar på land?

Just nu går Titanic på trean. De håller på att sänka ner livbåtarna och jag kom på mig själv med att önska att jag också hade en sån. För just nu är allt bara så himla jobbigt. Det är så jobbigt att det suger i magen och armarna känns tunga som bly. Vid sånna tillfällen önskar jag att jag kunde fälla ner min lilla livbåt och bara ro bort. Bort och iväg. Men nej. Istället är jag kvar i mitt iskalla halvbyggda hus med ett ton skolarbete som jag inte gjort ett dyft på, ett nytt jobb där jag måste lära mig massa nya saker, en hjärna som går på helvarv och massa massa andra grejer som jag inte ens pallar skriva. Den här dagen var åtminstone okej, och faktiskt riktigt trevlig förutom en liten balett förknippad detalj. Var i Sthlm med tjocka släkten för att fira farbror Magnus och kusin Axel som båda fyllt år (40 respektive 14). Efter god middag i Magnus och hans fästmös lägenhet (som det så fint heter) gick vi på kungliga operan och såg en balett som vi fått biljetter till i julklapp. Bara det att min kära farmor hade fått det hela om bakfoten lite och beställt biljetter till en barnbalett med Pippi Långstrump. Det kryllade av ungar! Och för er som aldrig har mött ett barn i sexårsåldern kan jag meddela att de är ganska otrevliga. Tränger sig i toalettkön, snorar, blänger surt på en och så snackar de under hela föreställningen. Gärna högt och tydligt också så att alla femhundra besökarna kan höra vad de säger. Men eftersom att 98% av de vuxna besökarna också har barn i den åldern så har de självklart överseende med detta. Det är bara gnälliga Sandra som ogillar att ha två småglin på raden bakom som bara för att förtydliga de redan övertydliga gesterna i barnbaletten berättar högt och tydligt för varandra vad det är som händer.
Och som grädden på moset så har melodifestivalen börjat. Jag hatar melodifestivalen.