ljkhj6tgvujy

Aaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!! Lappsjuka i mitt eget hem! Jag dööör av uttråkning, det händer inte ett jävla skit och jag får inte tag på en kotte. Går inte alla omkring med mobilen fastlimmad i handen?

Updatesvammel

Nej nu va det banne mig ett bra tag sedan jag bloggade sist. Egentligen finns det inte jätte mycket och säga men låt oss svamla lite. Med oss menar jag uppenbarligen alla mina jag (!?). Läget är som så att jag har jobbat i två dagar nu. Kan låta lite men räknat i den tålamod man måste ha som boendebiträde och den uthålligheten är det slit för en vecka...eller så är det jag som är klen. Hårfin gräns där. Jomen annars har jag också simmat idag på morgonen, jobbat efter det och direkt droppat in på Redroom för att kika på andra halvlek med Virve och Malin. En sliten jag åkte hem medans hårdasomstål brudarna traskade vidare till nästa bar. Jag längtar grymt mycket till P&L, har börjat skriva packlista och känner som så att om det finns en vänlig själ där ute i det stora blå som kan tänka sig bära min kommande enorma packning för en femma och två bärs så skulle jag älska dig för evigt. Så hojta till! Nu ska jag lyssna en smula på Anttilas Smutser, förbanna och tycka synd om min stackars mormor som är tragisk och tunnelseende, önska och sakna hem Mia från Lyxele (varifrån Sofias/Fias (?) mor/farföräldrar tydligen kommer ifrån fick jag veta idag under fotbollen lite random sådär) samt njuta av att jag och syrran är ensamma hemma till på söndag! Gotta love life sometimes. Hm, men nu fick jag precis veta att min syrra önskar porta mig från huset på fredag...någon som känner för att ta emot mig över kvällen? (a) -och bara för att säga så är jag emot det där lilla tecknet men det är ju så jäkla svårt att uttrycka sig ordentligt i text bloggaktigt. Pöss!

Winewinewine makes the pain go away?

Jaha. Och här sitter jag i min ensamhet och dricker vin så att jag ska palla gå in i mitt rum och ta itu med allt. Det här känns ju bra...

Våga vara rädd

Jag insåg just hur mycket energi jag har lagt ner på att förneka att det är slut. I flera veckor har jag inte gjort annat än att springa runt på fester, skivor och annat som håller hjärnan blockerad för verkligheten. Jag har inte extrembeklagat mig på bloggen, jag sparade alla inköp av smycken/skor/väska m.fl. så länge det gick, gömde studentmössan, kollade inte rexnet på en vecka och höll mig borta från det in progress studentmottagningspyntade huset. Visst har jag fått min dos av ångest emellanåt jag med, men det va först igår som jag verkligen insåg sanningen. Nu är det slut och jag ska stå på egna ben. Tårar trillar och nej tack jag vill inte våga vara rädd. Ingen mer Jo05, inga klassfester, jobbiga skoluppgifter... Det är inte riktigt min grej känner jag. Det här med självständighet och ta tag i saker. Jag är den där typen som låter allting rinna ut i sanden. Och nu måste jag gå in i mitt rum, städa, lägga in alla studentpresenterna, kolla på alla bilderna på kameran, hänga undan studentklänningen och läsa vad alla människor skrivit i min mössa. Och helt ärligt talat så vill jag inte. Jag vill inte inse att det är slut och tänker fortsätta föneka.
Men det positiva (tänka att jag kan se något ljust i tillvaron just nu) är att jag slapp följa med på middagen vi skulle på och kan ligga hemma och må jätte bakis (efterfest hos en ex bartender är inte att rekommendera. Man blir som ett barn på julafton.) och panik. Skulle vilja dra min kropp ner till stadsparken och trevligt folk men huvudvärken och humöret känns som ett stort hinder just nu.. tyvärr.

Och jag som vänt på dygnet...

De ringde från jobbet för ett par timmar sedan...och det råkade på något höger bli som så att jag ska jobba i morgon. Notera morgon. Jag som totalt vänt på dygnet ska kliva upp 05.30 för att ta 06.15 bussen mot jobbet. Jippi, slutar visserligen vid två redan men ändå. Jag lär ju lägga mig i stadsparken/bryggan och dö en smula efteråt. Någon som är på?

Tick tack tick tack

Men nej. Nu har det inte hänt något spännande på tre timmar. Jag har bokstavligt talat trampat jord i trädgården (ofrivilligt) och det var inte underhållande precis. Miapiafiaknuff kom tillbaka till msn och skicka bilder till mig prettyplease? Eller ska jag fortsätta baka kanske..ojoj nu blev det spännande!

Men uppsala är vackert i alla fall.

Snurr o surr i veckan som vart

Insåg precis att det var ett tag sedan jag bloggade. Det måste vi råda bot på! Först och främst smäll på mig för att jag varit dålig och inte skickat bilder till Mia ännu. Sorry lorry! De är på g.

Det har hänt massa grejs de senaste dagarna. Många väääldigt sena nätter, stockholmsfestande, uppsalafestande, knapp sömn, efterfestande, öldrickande och Björn Gustafsson tittande (talangkampen). Alla dagar flyter in i varandra och med andra ord så är jag helt slut. Haha och inatt kunde jag nästan inte somna efter att ha stulit och somnat (Inte däckat-Mia!!) i Fredriks sjukligt bekväma säng. Folket fick leta upp annan sovplats, onda mig moahaha. Hursomhelst summan av kardemumman: Jag behöver en ny säng. En bredare och bekvämare en.

Idag har jag i alla fall spenderat hela den underbara dagen i vårt freaking stekheta kök. Har lovat mamma att baka till min studentmottagning och skjutit upp det i flera dagar nu. Så det va kanske lika bra att få det gjort. Speciellt med tanke på att jag vaknade upp i morse med megaont i halsen = ta det lugnt, inte vara i solen och inte anstränga sig för mycket om man inte vill bli sjuk till studenten. Resultatet blev i alla fall lyckat och ikväll kommer det snos ihop ännu fler smaskigheter.

Och igår provade jag hela min studentoutfit med mössa, klänning, skor och allt! Måste ut och shoppa smycken nu bara + en klänning att ha på sig på kvällen på BJ. Funderar på ett par enormt stora örhängen och ett armband. Plånboken börjar säga ifrån Big time nu, men det är inte så mycket att göra åt saken. Det är chill ändå. Jag förklarade hela min livsfilosofi för Hanna igår med allt som hör till. Det va förövrigt en väldigt harmonisk dag igår. Frukostpizza med fredrik, lars och mia vid ån. Öl och stadsparkshäng med trevligt folk hela dagen, glassfika med Hanna på eftermiddagen och sedan livsfilosofipratande på en äng med massa kuddar och täcken för att flytta in i mitt rum när myggorna tog till stridsattack. Och det bästa var när mamma tog in mig på mitt rum, såg mig djupt i ögonen och på allvar frågande om jag va full. Efter lite jaglovarochsvärattjaginteärfull övertygelse började hon irra om att hon aldrig sett mig sådär glad och bla bla. Ibland funderar jag över om min familj ens känner mig...jag tror faktiskt inte det. Borde kanske börja hänga hemma oftare..eller inte.

Och snart är det Peace&Love. Jag längtarlängtarlängtar. Längtar sjukt mycket!

Och som en sista sak så fick jag lite skamkänslor när jag efter att ha mobbat mia för sina blåmärken/bitmärken insåg att mitt vänstra lår ser lika misshandlat ut. Nu börjar det lukta rök i huset, bör nog styra upp mammas grillningsförsök här. Tackohej!