We are gonna make it happen...

Det verkar faktiskt som att det blir av med vår galapremiär. Vi har ett utlovat tomt hus (mitt), en eventuell frivillig kock (Mias mor) och en snäll filur (Erik) som kan köpa mousserande vin. Det kommer att bli så trevligt så! Satt kvar i flera timmar idag med Mia och Karin och redigerade på filmen. Så imorrn ska det bara puttas in lite eftertexter, sedan är det klappat och klart. Vi är bara helt enkelt bäst.
Men nu ska jag gå och bli bättre, för jag ska plugga naturkunskap. Prov imorrn. Bajs.
Men på lördag blir det inte bajs, för då blir det galapremiär!!!

Heja!

Heja mig. Klockan är över elva, jag börjar bli trött och ska precis ta itu med naturkunskapen. Vem tror att jag kommer få sitta med rödsprängda ögon imorrn natt med koffein ångor pysandes ut ur öronen och panikplugga? Räck upp en hand.

inga pengar på mobilen

Jag kan inte svara på any sms at all. Så nu vet ni. Jag har nog aldrig blivit bombarderad med så mycket sms en helg och bara för det är jag pank och kan inte tanka mobilen. Så nu vet ni. Ring mig eller låt bli. Eller skänk mig möjligtvis en mindre förmögenhet så att jag har råd att tanka den lille.

Det är så man ryser

Det är synd att youtube inte har en repeat knapp. Lyssna på världens underbaraste låt av Peter Cincotti. Hörde den för första gången i Thailand för ett par tre månader sedan. Både jag och lillbrorsan blev helt tagna- och det säger en hel del.

Röda trasmattan

I snart tre timmar har jag suttit framför datorn med ett tomt word dokument framför mig. Tanken var att jag skulle skriva geografiartikeln men eftersom framförhållningen är som den är så har jag suttit och lyssnat på musik istället. And I blame Mia! Hon har förgiftat mig med ett musikintresse som kommer bli min undergång. Minus, fast med kärlek, till dig min vän.
Hanna var förbi för någon timma sedan och påminde mig om hennes väldigt braiga idé som hon kläckte för några dagar sedan. Jag är peppen på till 100 procent! Tanken lyder som sådan att vi ska hålla galapremiär för kortfilmen för alla inblandade parter med partner. Mousserande vin, finklädsel, röda trasmattan utrullad, snacks och kanske utgång efter det. Låter det inte alldeles, alldeles underbart? Facebooka mig, annars ringer jag och telefonyrar er imorrn, there is no escape.

pirrilirri puff

Åh, det bara pirrar i hela kroppen!
Imorse blev jag obarmhärtigt väckt vid halv tolv snåret. Vrålhungrig och surmulen masade jag mig upp ur sängen. Så helt plötsligt fick jag för mig att jag måste öppna fönstret. Och vad hör jag inte? Jo det ska jag tala om för dig: en vårfågel! Snart är äckel vintern slut! Vårkänslor spirar och det blev bara tusen gånger bättre för två sekunder sedan när jag kom på att det inte är någon skola imorrn! Jag kan gå i mjukisbyxor och sovlinne hela dagen om jag vill. Äta fruktsallad med massa russin och telefontrackasera alla mina vänner! Härliga tider.

Och varför finns det inte livbåtar på land?

Just nu går Titanic på trean. De håller på att sänka ner livbåtarna och jag kom på mig själv med att önska att jag också hade en sån. För just nu är allt bara så himla jobbigt. Det är så jobbigt att det suger i magen och armarna känns tunga som bly. Vid sånna tillfällen önskar jag att jag kunde fälla ner min lilla livbåt och bara ro bort. Bort och iväg. Men nej. Istället är jag kvar i mitt iskalla halvbyggda hus med ett ton skolarbete som jag inte gjort ett dyft på, ett nytt jobb där jag måste lära mig massa nya saker, en hjärna som går på helvarv och massa massa andra grejer som jag inte ens pallar skriva. Den här dagen var åtminstone okej, och faktiskt riktigt trevlig förutom en liten balett förknippad detalj. Var i Sthlm med tjocka släkten för att fira farbror Magnus och kusin Axel som båda fyllt år (40 respektive 14). Efter god middag i Magnus och hans fästmös lägenhet (som det så fint heter) gick vi på kungliga operan och såg en balett som vi fått biljetter till i julklapp. Bara det att min kära farmor hade fått det hela om bakfoten lite och beställt biljetter till en barnbalett med Pippi Långstrump. Det kryllade av ungar! Och för er som aldrig har mött ett barn i sexårsåldern kan jag meddela att de är ganska otrevliga. Tränger sig i toalettkön, snorar, blänger surt på en och så snackar de under hela föreställningen. Gärna högt och tydligt också så att alla femhundra besökarna kan höra vad de säger. Men eftersom att 98% av de vuxna besökarna också har barn i den åldern så har de självklart överseende med detta. Det är bara gnälliga Sandra som ogillar att ha två småglin på raden bakom som bara för att förtydliga de redan övertydliga gesterna i barnbaletten berättar högt och tydligt för varandra vad det är som händer.
Och som grädden på moset så har melodifestivalen börjat. Jag hatar melodifestivalen.