Filosofi, tillsammans är vi två! Som ljuv musik...tralalalala(Med Anna Bok A,B,C-melodi)

Jag är realist, inte filosof. Inte någonstans. På riktigt. Verkligen ingenstans. Jag har genomlidit filosofilektion efter filosofilektion. Gjort alla uppgifter (typ flera tusen, trots att det är en 50poängskurs!) och varit på alla lektioner förutom en. Men nu ger jag faktiskt upp. Jag pallar inte med vår lärare. Bitter är minst sagt vad jag är just nu. I går kväll hade jag bestämt mig för att skriva om Sartre, sedan valde jag Simone de Beauvoir. I morse bestämde jag mig för Hegel och spenderade hela förmiddagen att läsa och kopiera sidor om honom ur böcker i bibblan då vi inte längre får låna. När jag efter ett par timmar insåg att jag fortfarande inte fattade vad hans filosofi gick ut på fick det bli Peter Singer istället. Sedan reducerade jag ner hans filosofi till att bara skriva om utilitarismen. Och nu (efter ett högst irriterande samtal med läraren som i princip gick ut på en menande blick från hans sida och en kommentar om att han inte har någon som helst koll på var vi ligger betygsmässigt men ska hinna rätta 40 hemprov och 40 uppsatser till på måndag morgon så han vet då, eftersom det är deadline för betygssättningen) ska jag skriva om dödshjälp och jämföra vad utilitarismen tycker mot samhällsfilosoferna. Lågpunkten var när han sa "Det känns ju alltid bäst för en själv när man klarat av det". Så fan att det gör! Här kommer jag intravandes med lite koll på mitt betyg, ber att få det sänkt till ett g, men nej. Läraren har noll sympati, noll koll, och möjligtvis jordens tråkigaste upplägg på sina lektioner. Och jag vet att man inte ska skriva om sånt här för han kan ta åt sig om han får nys om det och bla bla bla. Men som sagt, jag är realist. Ta det som konstruktiv kritik från en fruktansvärt bitter elev. Bitter var ordet. Dessutom fick jag precis veta av jossan att vi ska få skriva ett kort litet pm om existentialismen på fredag under lektionen (Jippi, precis vad jag alltid önskat mig!). Så jag känner ingen skam över det här inlägget, för det är sjukt befogad klagan. Och mina känslor har med all rättighet åkt bergochdalbana mellan förtvivlan, madness-skratt, tårar, ilska och ledsamhet idag. Sådeså!