Studenten, nej vaddå? Här ska ingen student tas...

Jag har just insett att den lilla glada ärtan i magen som pirrat så härligt varje gång jag tänkt på att jag snart tar studenten har förkolnat till en liten vidbränd sten fylld med ångest och sorg. Det kommer seriöst inte finnas någonting kvar av mig på studentdagens eftermiddag. Och gör det det ändå så kommer det vara i flytande form bestående av tårar. Fatta hur mycket man kommer gråta! Jag kan ju tillochmed känna redan nu hur det tåras i ögonen bara man tänker på det. Alla kör på finsminkning, och jag kör ofrivilligt på Alice Cooper looken. Mascararänder here I come!