hemma bra...

men borta bäst borde det heta.
Oftast kan man känna lukten eller känna vibrationerna i luften. Motvilligt tar man steget in och det känns som att man springer rakt in i en tegelvägg. Andas inte! Men jävlar det är alldeles för lång tid att spendera för att klara av att hålla andan. Tippa på tårna men nej, jag har aldrig varit speciellt lätt på fötterna. Och ibland - uppskattningsvis en tre-fyra gånger om året så brister det och allt bara forsar ur en som niagarafallet. Ibland bara som storforsen uppe i norr. Ikväll var det storforsen. Men det var det ingen som fattade eller tog på allvar. Det är därför London finns.

Det sa stopp

Jag fick hjärnsläpp. I närapå två timmar har jag suttit och funderat på vilket lösenord jag har till bloggen. Och jag kom inte på det...förns nu. Det är inte klokt vad en veckas lov kan göra med hjärnan. Jag är för utvilad, behöver åka iväg och stressa upp mig lite tror jag så hjärnan kommer igång igen. Hur som helst. Anledningen till att jag var så beslutsam till att lyckas logga in var att jag bestämt mig för att alla som läser här nu ska kommentera och skriva sina namn. Annars är risken att jag spricker av nyfikenhet. Och det vill vi ju inte...eller? ;)

melodifjams och framtidsplaner

Moahahaha! Feting ägd du blev lille patte isfjomp! Mitt absoluta (inte helt absoluta men nästan) bajsobjekt Patrik Isaksson blev nerröstad för en fjantig upp o hoppa låt. Det måste svida. Svenska folket är less på dina hundyl-sorgsen-kärleks-trams. Face it!

Och en annan bra fråga är ju egentligen varför jag ens tittade på melodifestivalen. Men det, mina kära läsare, ska jag säga er varför; det va för att det vankades rabarberpaj med marsansås. Fast jag äter mest marsansås med rabarberpaj. Eller...nästan bara marsansså. Fast kvällens huvudanledning var egentligen, och väldigt självklart Björn Gustafsson, den lille parveln! Killen e ju göör bra! Och söt som stryk dessutom, hur det nu går ihop sig.

Det jag har att bjuda på ikväll är annars en allmän lägesrapport över mitt befinnande. Och befinnandet just nu är otroligt övertrött. Igår jobbade jag hela dagen och kom hem först vid tio. Somnade vid ett/halv två och klev snällt upp igen vid 05.15 för att (självklart) åka till jobbet igen. Även om jag inte jobbat överdrivet mycket den här veckan (fyra dagar på raken imorrn och fem totalt) så känns det mycket för en som inte haft ett arbete sen i augusti. Hela hösten och vintern har bara flytit på utan några som helst jobbförpliktelser. Det är fan så man ska ha det. När jag går ut gymnasiet i vår ska jag gå direkt och bli sjukpensionär. Jag får se till att dra på mig en riktig jäkel till sjukdom. Eller så kan jag anmäla mig som försökskanin till en massa mediciner. Det är sjukt bra betalt har jag hört. Ska tänka på't till imorrn.

Work work. Hard work.

Idag har jag slitit för mitt leverne. Jag har jobbat. Och det var tråkigt. Men det är pengar i alla fall. Och pengar behöver man ju alltid. Speciellt jag som är stone dead pank just nu.
Och förlåt förlåt hanna, jag orkade inte ladda upp bilder igår, men I will make it up to you!
Nu ska min arma kropp få vila och ladda batterierna inför de kommande tre arbetsdagarna. Sov så gott!

vinkännaren number one

Helgen är förbi och den var riktigt trevlig och lite intressant. Galapremiär utan filmen hemma hos mig, sedan Orange och sist men inte minst "efterfest" i luthagen. Jag upptäckte att jag är jäkligt skillad på att låtsas veta en massa saker om rödvin och att supa ner 30-åringar. Där har vi något att skriva i CV:t!
Första dagen på lovet till ära har jag jobbat. Gruppbostad i bälinge is the new shit lixom. Fick kliva upp tjugo över fem i morse för att hinna med alla bussarna. Inte kul. Ska det fortsätta på det här viset kommer jag avlida av sömnbrist inom en mycket snar framtid. Jag har gått omkring hela dagen som en zombie och hade precis beslutat mig för att gå och sova när jag fick syn på mias länk till mig! Mums på lille björn haha. Fast helst skulle man vilja stoppa upp honom som nallebjörn och gosa med han hela natten för att han är så söt. Om han inte skaffar sig lite mer muskler förståss- då kan han få vara ouppstoppad och gosas med hela natten ändå!

När skolans lampor har slocknat...

...ja då sitter jag och Mia där framför en Mac.

Sorg i kropp och själ säger jag bara. Idag har det varit en jobbig dag. Inte nog att naturkunskapsprovet gick dåligt, jag och Mia spenderade även över tre timmar med att försöka få ner vår och Karins film på DVD. Tror ni att vi lyckades?
Nej.
Tror ni att vi fick sitta kvar helt ensamma i skolan efter att den stängt och vaktmästaren gått hem men ändå inte lyckades?
Ja.
Vi kan ha världens hyggligaste vaktis på Rosendalsgymnasiet. Jag har alltid tyckt att han är liten och hård. Men innerst inne är han nog en liten marsmallow minnsan. Vore han inte 40+, tunnhårig och kort så skulle han få en blöt puss. Han fick istället nöja sig med två par mycket uppskattande och lite uppgivna ögon samt ett "tack så jätte mycket!" från mig och Mia. Hoppas det gick lika bra.
Men nu har galapremiären för vår eminenta kortfilm reducerats till bara galapremiär. Men det är inte fy skam det heller. Snittar och mousserande vin är gott utan kortfilm ändå. Vi får hålla kortfilmsvisning efter lovet istället. Den som väntar på något gott...

We are gonna make it happen...

Det verkar faktiskt som att det blir av med vår galapremiär. Vi har ett utlovat tomt hus (mitt), en eventuell frivillig kock (Mias mor) och en snäll filur (Erik) som kan köpa mousserande vin. Det kommer att bli så trevligt så! Satt kvar i flera timmar idag med Mia och Karin och redigerade på filmen. Så imorrn ska det bara puttas in lite eftertexter, sedan är det klappat och klart. Vi är bara helt enkelt bäst.
Men nu ska jag gå och bli bättre, för jag ska plugga naturkunskap. Prov imorrn. Bajs.
Men på lördag blir det inte bajs, för då blir det galapremiär!!!

Heja!

Heja mig. Klockan är över elva, jag börjar bli trött och ska precis ta itu med naturkunskapen. Vem tror att jag kommer få sitta med rödsprängda ögon imorrn natt med koffein ångor pysandes ut ur öronen och panikplugga? Räck upp en hand.

inga pengar på mobilen

Jag kan inte svara på any sms at all. Så nu vet ni. Jag har nog aldrig blivit bombarderad med så mycket sms en helg och bara för det är jag pank och kan inte tanka mobilen. Så nu vet ni. Ring mig eller låt bli. Eller skänk mig möjligtvis en mindre förmögenhet så att jag har råd att tanka den lille.

Det är så man ryser

Det är synd att youtube inte har en repeat knapp. Lyssna på världens underbaraste låt av Peter Cincotti. Hörde den för första gången i Thailand för ett par tre månader sedan. Både jag och lillbrorsan blev helt tagna- och det säger en hel del.

Röda trasmattan

I snart tre timmar har jag suttit framför datorn med ett tomt word dokument framför mig. Tanken var att jag skulle skriva geografiartikeln men eftersom framförhållningen är som den är så har jag suttit och lyssnat på musik istället. And I blame Mia! Hon har förgiftat mig med ett musikintresse som kommer bli min undergång. Minus, fast med kärlek, till dig min vän.
Hanna var förbi för någon timma sedan och påminde mig om hennes väldigt braiga idé som hon kläckte för några dagar sedan. Jag är peppen på till 100 procent! Tanken lyder som sådan att vi ska hålla galapremiär för kortfilmen för alla inblandade parter med partner. Mousserande vin, finklädsel, röda trasmattan utrullad, snacks och kanske utgång efter det. Låter det inte alldeles, alldeles underbart? Facebooka mig, annars ringer jag och telefonyrar er imorrn, there is no escape.

pirrilirri puff

Åh, det bara pirrar i hela kroppen!
Imorse blev jag obarmhärtigt väckt vid halv tolv snåret. Vrålhungrig och surmulen masade jag mig upp ur sängen. Så helt plötsligt fick jag för mig att jag måste öppna fönstret. Och vad hör jag inte? Jo det ska jag tala om för dig: en vårfågel! Snart är äckel vintern slut! Vårkänslor spirar och det blev bara tusen gånger bättre för två sekunder sedan när jag kom på att det inte är någon skola imorrn! Jag kan gå i mjukisbyxor och sovlinne hela dagen om jag vill. Äta fruktsallad med massa russin och telefontrackasera alla mina vänner! Härliga tider.

Och varför finns det inte livbåtar på land?

Just nu går Titanic på trean. De håller på att sänka ner livbåtarna och jag kom på mig själv med att önska att jag också hade en sån. För just nu är allt bara så himla jobbigt. Det är så jobbigt att det suger i magen och armarna känns tunga som bly. Vid sånna tillfällen önskar jag att jag kunde fälla ner min lilla livbåt och bara ro bort. Bort och iväg. Men nej. Istället är jag kvar i mitt iskalla halvbyggda hus med ett ton skolarbete som jag inte gjort ett dyft på, ett nytt jobb där jag måste lära mig massa nya saker, en hjärna som går på helvarv och massa massa andra grejer som jag inte ens pallar skriva. Den här dagen var åtminstone okej, och faktiskt riktigt trevlig förutom en liten balett förknippad detalj. Var i Sthlm med tjocka släkten för att fira farbror Magnus och kusin Axel som båda fyllt år (40 respektive 14). Efter god middag i Magnus och hans fästmös lägenhet (som det så fint heter) gick vi på kungliga operan och såg en balett som vi fått biljetter till i julklapp. Bara det att min kära farmor hade fått det hela om bakfoten lite och beställt biljetter till en barnbalett med Pippi Långstrump. Det kryllade av ungar! Och för er som aldrig har mött ett barn i sexårsåldern kan jag meddela att de är ganska otrevliga. Tränger sig i toalettkön, snorar, blänger surt på en och så snackar de under hela föreställningen. Gärna högt och tydligt också så att alla femhundra besökarna kan höra vad de säger. Men eftersom att 98% av de vuxna besökarna också har barn i den åldern så har de självklart överseende med detta. Det är bara gnälliga Sandra som ogillar att ha två småglin på raden bakom som bara för att förtydliga de redan övertydliga gesterna i barnbaletten berättar högt och tydligt för varandra vad det är som händer.
Och som grädden på moset så har melodifestivalen börjat. Jag hatar melodifestivalen.

Happy little gråsparv!

Idag har jag varit på en riktig svenskalektion! Det sker inte så ofta nu för tiden. Dessutom bjöd allas vår Tony på lite saga och äppeljuice i shotglas. Han hade fått lära sig en gång i tiden av en gammal karl att man njöt bäst på det viset, and I agree! Hädanefter ska jag alltid dricka ica's äppeljuice i shotglas.
En annan sak som hände var att Mia inte kom till skolan idag. Och jag som hade färgmatchat mina kläder och satt på mig ett halsband. Vad är det för fasoner egentligen.
En till sak som hände och som var lite bättre var att jag nu garanterat har fått jobb. Tillochmed skrivit på massa lönepapper och allt. 91 kronor i timmen, och trivs jag inte så sitter det åtta chefer på samma våning som min chef och bara väntar på att få nappa mig. Jag är lycklig...och om några månader rik!

Minnet är bra, men kort

Min första tanke när jag vaknade i morse var på ett ungefär "Jippi, idag får jag goffla semlor!!!". Hela dagen gick jag runt och var fruktansvärt sugen på semlor. Och inte vilka semlor som helst, nej du, utan hemmagjorda semlor! Hela gårdagskvällen stod min tappre far i köket och bakade semmelbröd. Och det, för alla er som inte känner min padre, är en hejdundrande bedrift. Jag gick i alla fall en hel dag och var sjukt sugen på denna semla som väntade (fast egentligen skulle jag tillochmed få två). Saken är den att detta händer varje år. Jag går runt en hel dag och är sugen och när the big moment äntligen är där och jag sätter mina gaddar i den där härligt krämiga, gyllene semlan så minns jag att jag egentligen inte alls gillar dem. Semlor är rent ut sagt äckliga. Dessutom tål jag inte grädden. Men tror ni min lilla hjärna och smaklökar kommer ihåg det...nej just precis inte. Det brukar sluta med att jag häller ut grädden i en hög och mandelmassan i en annan. Sedan sitter jag och doppar brödet lite förstrött i högarna tills jag mår illa och ger det till pappa (som är hushållets avfallskvarn när det kommer till oönskade sötsaker). Men, men jag ska inte vara bitter över detta, för idag när jag passerade förbi centralstationen fick jag en underbart vacker strumpa. Just det, en strumpa, inte ett par, utan en. Det visade sig senare att mamma också fått en strumpa, så nu har jag faktiskt ett par. Måste ha på mig dem imorrn när jag ska på "anställningsintervju". De är knallgula med rutigt rött mönster. Inte alls de fulaste strumporna jag någonsin sett... nejdå.

Ja, det finna tydligen en gräns för hur mycket choklad man klarar av...

Nej, mina vänner och bekanta. Kvinnan på bilden är inte jag, men det skulle kunna vara inom kort tid. För idag har jag nämligen tvångsmatat mig själv med choklad. Ser jag en ynka liten cacao innehållande smula till så kommer jag garanterat att spy. Men jag har mina anledningar till detta sjuka beteende. Och imorrn är det färsk frukt som gäller...och kanske en liten, liten semla.

Åh, just det! Gick in en sväng på Weekday med Mia och Ulrika och kom ut ett par jeans rikare. Det bästa var att de bara kostade 100 spänn! (nedsatta från 400!) Jag älskar halva reapriset.

90's och latmanshelg

Helgen i kort:

I fredags åkte jag, Jossan, Mia och Virve till Sthml för att gå på 90's på Riddarkällaren i gamla stan. Åkte hem till My först för att träffa hennes amigos och förfesta lite. Sedan bara det iväg. Fick ett samtal från min mamma med massa jobbtider hon tyckte jag skulle ta och glad i hågen efter vinet tackade jag ja till varje ett av alla passen. Så nu har jag knappt en enda ledig dag på hela sportlovet. Lärdom: snacka inte jobb när du är full. Resten av kvällen var mycket trevlig och fylld med dans, transor och trevliga människor. Dock uteblev i princip all sömn, somnade vid sex och vaknade vid halv tio/tio.
Lördagen spenderades hemma där jag vandrade omkring som ett litet lik. Men ett mycket mysigt litet lik. Lindade in mig i tofflorna och mysfluff täcket. Me like!
Söndag, alltså nu har det egentligen inte hänt så mycket. Tänkte ringa och ta med mig Jossan till Q lite senare, men annars tänker jag nog inte göra ett jota. Tack och hej.