hemma bra...

men borta bäst borde det heta.
Oftast kan man känna lukten eller känna vibrationerna i luften. Motvilligt tar man steget in och det känns som att man springer rakt in i en tegelvägg. Andas inte! Men jävlar det är alldeles för lång tid att spendera för att klara av att hålla andan. Tippa på tårna men nej, jag har aldrig varit speciellt lätt på fötterna. Och ibland - uppskattningsvis en tre-fyra gånger om året så brister det och allt bara forsar ur en som niagarafallet. Ibland bara som storforsen uppe i norr. Ikväll var det storforsen. Men det var det ingen som fattade eller tog på allvar. Det är därför London finns.

Det sa stopp

Jag fick hjärnsläpp. I närapå två timmar har jag suttit och funderat på vilket lösenord jag har till bloggen. Och jag kom inte på det...förns nu. Det är inte klokt vad en veckas lov kan göra med hjärnan. Jag är för utvilad, behöver åka iväg och stressa upp mig lite tror jag så hjärnan kommer igång igen. Hur som helst. Anledningen till att jag var så beslutsam till att lyckas logga in var att jag bestämt mig för att alla som läser här nu ska kommentera och skriva sina namn. Annars är risken att jag spricker av nyfikenhet. Och det vill vi ju inte...eller? ;)

melodifjams och framtidsplaner

Moahahaha! Feting ägd du blev lille patte isfjomp! Mitt absoluta (inte helt absoluta men nästan) bajsobjekt Patrik Isaksson blev nerröstad för en fjantig upp o hoppa låt. Det måste svida. Svenska folket är less på dina hundyl-sorgsen-kärleks-trams. Face it!

Och en annan bra fråga är ju egentligen varför jag ens tittade på melodifestivalen. Men det, mina kära läsare, ska jag säga er varför; det va för att det vankades rabarberpaj med marsansås. Fast jag äter mest marsansås med rabarberpaj. Eller...nästan bara marsansså. Fast kvällens huvudanledning var egentligen, och väldigt självklart Björn Gustafsson, den lille parveln! Killen e ju göör bra! Och söt som stryk dessutom, hur det nu går ihop sig.

Det jag har att bjuda på ikväll är annars en allmän lägesrapport över mitt befinnande. Och befinnandet just nu är otroligt övertrött. Igår jobbade jag hela dagen och kom hem först vid tio. Somnade vid ett/halv två och klev snällt upp igen vid 05.15 för att (självklart) åka till jobbet igen. Även om jag inte jobbat överdrivet mycket den här veckan (fyra dagar på raken imorrn och fem totalt) så känns det mycket för en som inte haft ett arbete sen i augusti. Hela hösten och vintern har bara flytit på utan några som helst jobbförpliktelser. Det är fan så man ska ha det. När jag går ut gymnasiet i vår ska jag gå direkt och bli sjukpensionär. Jag får se till att dra på mig en riktig jäkel till sjukdom. Eller så kan jag anmäla mig som försökskanin till en massa mediciner. Det är sjukt bra betalt har jag hört. Ska tänka på't till imorrn.

Work work. Hard work.

Idag har jag slitit för mitt leverne. Jag har jobbat. Och det var tråkigt. Men det är pengar i alla fall. Och pengar behöver man ju alltid. Speciellt jag som är stone dead pank just nu.
Och förlåt förlåt hanna, jag orkade inte ladda upp bilder igår, men I will make it up to you!
Nu ska min arma kropp få vila och ladda batterierna inför de kommande tre arbetsdagarna. Sov så gott!

vinkännaren number one

Helgen är förbi och den var riktigt trevlig och lite intressant. Galapremiär utan filmen hemma hos mig, sedan Orange och sist men inte minst "efterfest" i luthagen. Jag upptäckte att jag är jäkligt skillad på att låtsas veta en massa saker om rödvin och att supa ner 30-åringar. Där har vi något att skriva i CV:t!
Första dagen på lovet till ära har jag jobbat. Gruppbostad i bälinge is the new shit lixom. Fick kliva upp tjugo över fem i morse för att hinna med alla bussarna. Inte kul. Ska det fortsätta på det här viset kommer jag avlida av sömnbrist inom en mycket snar framtid. Jag har gått omkring hela dagen som en zombie och hade precis beslutat mig för att gå och sova när jag fick syn på mias länk till mig! Mums på lille björn haha. Fast helst skulle man vilja stoppa upp honom som nallebjörn och gosa med han hela natten för att han är så söt. Om han inte skaffar sig lite mer muskler förståss- då kan han få vara ouppstoppad och gosas med hela natten ändå!

När skolans lampor har slocknat...

...ja då sitter jag och Mia där framför en Mac.

Sorg i kropp och själ säger jag bara. Idag har det varit en jobbig dag. Inte nog att naturkunskapsprovet gick dåligt, jag och Mia spenderade även över tre timmar med att försöka få ner vår och Karins film på DVD. Tror ni att vi lyckades?
Nej.
Tror ni att vi fick sitta kvar helt ensamma i skolan efter att den stängt och vaktmästaren gått hem men ändå inte lyckades?
Ja.
Vi kan ha världens hyggligaste vaktis på Rosendalsgymnasiet. Jag har alltid tyckt att han är liten och hård. Men innerst inne är han nog en liten marsmallow minnsan. Vore han inte 40+, tunnhårig och kort så skulle han få en blöt puss. Han fick istället nöja sig med två par mycket uppskattande och lite uppgivna ögon samt ett "tack så jätte mycket!" från mig och Mia. Hoppas det gick lika bra.
Men nu har galapremiären för vår eminenta kortfilm reducerats till bara galapremiär. Men det är inte fy skam det heller. Snittar och mousserande vin är gott utan kortfilm ändå. Vi får hålla kortfilmsvisning efter lovet istället. Den som väntar på något gott...

We are gonna make it happen...

Det verkar faktiskt som att det blir av med vår galapremiär. Vi har ett utlovat tomt hus (mitt), en eventuell frivillig kock (Mias mor) och en snäll filur (Erik) som kan köpa mousserande vin. Det kommer att bli så trevligt så! Satt kvar i flera timmar idag med Mia och Karin och redigerade på filmen. Så imorrn ska det bara puttas in lite eftertexter, sedan är det klappat och klart. Vi är bara helt enkelt bäst.
Men nu ska jag gå och bli bättre, för jag ska plugga naturkunskap. Prov imorrn. Bajs.
Men på lördag blir det inte bajs, för då blir det galapremiär!!!