Spännande Sandra, spännande...

Jag är så in i helvete jävla bitter just nu! Det är helt sjukt. Men jag är i alla fall ensam hemma en timme eller två för tillfället. Va ute igår och hade trevligt med Mia och Marcus. Konrad, Olle, Björn och Fredrik anslöt lite senare när vi tagit oss till Williams där det för övrigt vimlade av folk jag faktiskt för en gångs skulle kände. Det va kul! Och nu tänker jag försöka skriva allt positivt jag kan komma på bara för att bli av med den jävla bitterheten.
Och nej. Nu va jag precis ute på altanen i solskenet. Tog på mig mina största mysbyxor, både katt-t-shirten och kattungetröjan, knäckte en öl, rökte min sista cigg och gosade med tjockis katten tills ciggen tog slut, ölen började smaka skit, grannen drog igång motorsågen och Sixten gick. Jag har noll ork i kroppen, är sjukt trött och har så svinigt ont i ryggen att jag knappt kan gå av någon anledning som jag faktiskt verkligen inte kan förstå. Människor börjar skolan på onsdag och jag måste bestämma mig för om jag ska åka till London eller om jag ska plugga eller om jag ska jobba, spara ihop pengar och ut och resa. Eller bara skita i allt. Och jag tänker vara bitter för det behövs. Hur blev livet så komplicerat helt plötsligt och varför är jag pank? Dåligt dåligt. Jag har alltid tyckt att frågan om meningen med livet är så sjukt störd men jag tror jag precis insett problemet nu. Kan vi inte bara åka på en sista minuten resa och låtsas att världen står stilla i en vecka? Det skulle vara så himla underbart!
Kylskåpet är tomt, mamma har dragit till Ljusterö med betalkortet, pappa åkte precis till jobbet och jag har ätit pasta tre gånger idag. Är lite less på det nu. Och vart tog sommaren vägen, jag bara undrar. Den kanske fanns där medans jag satt instängd på jobbet och torkade skit...men om jag borstar tänderna kanske allt blir bättre? Jag ska göra ett försök.