Hemma igen

Just nu sitter jag på en filosofilektion. Det är tråkigt men egentligen intressant och jag har en smula svårt att koncentrera mig. Dels för att Virve sitter och skriver att min mamma är tråkig (?) men mest för att jag har ett mega mongo enormt sort blåmärke av färgen svart mitt på min högra skinka. Det gör att jag inte kan sitta på en stol som en normal människa, utan hela tiden måste balansera på min vänstra skinka. Uppsåtet till denna smärta är tre dagar i Lofsdalen. Jag gav mig in på det något förhastade äventyret att lära mig åka snowboard. Testade en dag förra året, men lärde mig aldrig göra högersvängar så det var alltså mitt mål med resan nu. Hela dagen låg jag i backen och tragglade med en söt och support givande Josephine, och jag lärde mig faktiskt (inte så bra, men ändå)! Dagen efter kom jag dock knappt ur sängen och nu är min stackars sargade kropp täckt med blåmärken. Jag känner mig lite som en sjuttioåring i kroppen... (vilket i och för sig passar rätt bra in med tanke på mitt pensionärsbeteende på sista tiden). De resterande två dagarna i backen swischade jag förbi på skidor.